”Tjena Kompis”

”Tjena Kompis”. Bilden är från Reseföretaget www.c4photosafaris.com Jag gillar den.

En man på ett tåg

Det var 21 Juni och jag och Vibekke hade just avslutat en fantastiskt trevlig tur med Classic Journeys. Gästerna var nöjda och vi avrundade på Cornelius på Holmen – en härlig restaurang 25 minuters färjetur från Bergens Brygge. Efter avslutad måltid tog vi farväl och det blev ett par timmars sömn innna tåget från Norges kuststad skulle ta mig till Göteborg. Väl på tåget satt det några ungdomar och en dam med hund och ett par från Amerika som använde sig av Rick Steves guidebok. Samtliga satt med sina digitala plattor och hörlurar i öronen. Jag gillar den här tågresan från Bergen till Oslo och Göteborg. ”Men va fan tar du inte flyget för istället för att sitta i den där jäkla plåtlådan” frågar folk ibland. Festina Lente och Kontemplation är ett par ord jag ibland använder mig av. Fast det verkar som om ingen förstår. Tycker ibland att detta tempo folk springer omkring i kan inte vara nyttigt.

Jag slog mig ner och läste ett par rader ur den eminenta boken ”Simplify your Life”. När jag tittar upp står en rejäl man mitt emot mig och räcker mig näven. ”Erik var namnet” ”Nämen vad trevligt. Man är så ovan att folk vill snacka nu för tiden. Alltid lika kul med nya bekantskaper”. Han rättade till skjortkragen ”Ja man kan ibland tro vi lever i ett dårhus där ingen tar sig tid att inte göra någonting” Vi skrattade båda. ”Stavar du förresten Erik med ett extra ”I” innan ditt första ”R” frågade jag nyfiket. ”Han harklade sig…:Jasså du kan din gamla vikingastavning. Ja det var ju så att rent lingvistisktteoretiskt är det en stavning från Harald Blåskägg och gänget”. Det kändes som om tågresan skulle skulle bli spännande. Många timmar senare när vi tackat kunde jag konstatera att det var nog det bästa mötet de senaste 10 åren. Vårt samtal varierade högt från lågt och det visade sig att denne man hette Erik Wagner Larsen och hade tillhört norska landslaget i sprint och sedan 15 år var han bosatt i Bologna med sin fru som han träffade på en partaj nere i samma stad. Erik berättade om sina många landslagskamper och ett par gömda familjehistorier. Tiden gick fort och jag blir alltid förbluffad över ett samtal kan ta sina egna stigar och vägar. De flesta har goda histoier om man bara ger dem en chans. Det märktes att han tyckte likadant. Vi hade liknande världsuppfattning och det var bara en ren och skär ynnest att få tillbringa några timmar på ett tåg med denna ikoniska person. Han var nyfiken och kunde utan problem eller svårighet vandra mellan lokalfotboll och internatinioell politk och grekiska filosofer. Kanske var det därför vi gillade varandras sällskap.

Det kändes trist när resan tog slut. Han bjöd ner mig till Bologna och vi gav varandra en kärvänlig kram. ”Hörru Erik visst hette du Wagner i efternamn” ”Jo det stämmer och jag har en bror som heter Robert” Vi skrattade då vi båda förstod referensen ”Han har inte en fru som heter Natalie” frågade jag. ”Om så var fallet omkom hon i en drunkingsolycka 1981”. ”Du jag har förresten skickat ett mail till dig på den adressen jag fick” fortsatte jag ”Aha – ja du får svar nästa April om jag känner för det. Jag är inte så mycket för den Orwellska andan vi lever i”. Jag kunde inte annat än hålla med.

Ikonisk Serietecknare

Ibland brukar vi försöka debatera så mycket och det tar evennerligehter när folk tjatar och snackar och babblar. Ofta blir reslutatet att ingen kommer ihåg vad frågan gäller. Här tycker jag själv att en ikonisk serietecknare från Holland har lyckats summera den allvarliga fars som försiggår på andra sidan vattnet. Jag skäms å Amerikas vägnar.

Tidigare inlägg «

» Senare inlägg