mar 26

Småföretagare. Check.

Nu snackas det mycket om att hålla Småföretagarna vid liv. Varje politiskt parti vill ha cred för sina åtgärder. Det handlar om Arbetsgivaravgifter och hyresreduceringar och lite annat. Frågan är hur det konkretiseras och hur det gås vidare. Naturligtvis finns det en rad olika varianter. Jag tycker CE-märkningar och EAN-koder och Bolagsregistreringar borde vara gratis nästkommande 6 månader. Utöver det tycker jag att man kan diskutera en överlevnadslön för småföretagarna. ”Det är orättvist” säger säkert någon. ”Ja det kanske det är” tänker jag. Och i andra tanken tänker jag att 4 av 5 jobb skapas av mindre företag. Tänk bara på det Sen är det som vanligt en massa snack från privatpersoner h ur man ska se till att saker och ting fortsätter i rätt rikting.

Nu har ni konkret chans att göra slag i saken. Köp en Guldyatzy. Ett utmärkt spel så här i påsktider. Och bara bounus-varianten i spelet är värt sitt vikt i guld. Så här har ni ett nummer till företagsswish:

SWISH FÖRETAG 1233457504 MAIL: mattias@framgangsforetaget.se

Maila adress dit ni vill ha Guldyatzy. 99:-packat och klart. Inga ursäkter. Kanske kan vi swisha fram mer pengar än Joakim La Motta får när han står med skyddsväst från Ullared på bästa sändningstid.

mar 26

Ordens ursprung

För inte så länge sen fastnade jag på ordet handikappad. Det är ju inte politiskt korrekt idag. Jag var mer nyfiken vad ordet kom ifrån och blev en smula nöjd när jag tog ordet på engelska och med mental kniv lyckades vrida och vända och förstod till sist att: Handikappad är ju Handicaped på engelska och kommer fån ”Cap in Hand”. Med andra ord att man står med mössan i handen och ber om något Ungefär som Oliver Twist.

mar 26

Polare

1803 vänner på Facebook. Det är ungefär som när Springsteen sjunger ”57 channels and nothings on”. Tänk att för inte många år sedan var det viktigt att hinna med allt och springa på allt för jag trodde att om jag inte var med på allting så blev det ingenting. Egentligen tror jag nu att det är precis tvärtom. Det kommer också till dessa vänner och bekanta man har runt omkring sig. För ett par år sedan flyttade jag tillbaka till Umeå och Norrlands huvudstad. Jag trodde måhända lite enfaldigt att personer i omgivningen skulle ringa och säga ”Nämen vad roligt Andersson att du har återvänt. Vi måste se till att träffas lite mer” ”Aha…grattis till hemkomst nu kan vi ju börja umgås lite mer på vardagsbasis”. ”Nu är kidsen lite äldre och jag behöver inte springa och göra allt chefen säger för nu är jag själv chef. Det ska bli kul att höra lite mer om dina sista 20 år”.

Det var mer än en förhoppning. Realiteten är annorlunda. Lika väl som man kastar gamla kläder och gör sig av med saker man inte behöver får man rensa i bekantskapskretsen emellanåt. Jag lägger ingen större värdering i det men ibland blir jag förvånad hur fördjävligt dåliga folk är att höra av sig. Det verkar ibland som om man är den som hör av sig för att försöka skapa något och hålla igång trådarna och se till att det blir något. Sen när man väl träffas är det alltid trevligt och då är det ju av ännu större förvåning att personer inte tar det här med kontakter och vänskap lite mer på allvar.

Jag går inte och tänker på det här dagligen men blir mest förvånad. Sen om jag har hört av mig några gånger utan att fått någon reaktion så kanske det är ett tydligt tecken att folk vill något annat. Jag vet inte hur många kaffestunder eller promenader eller förslag på aktiviteter jag har lagt till vissa personer utan något form av gehör. Eller när man springer på folk i förskingringen som uppenbart har lite dåligt samvete och de kläcker ur sig i all hast ”Alltså det vore kul att ses. Jag hör av mig under veckan” Men sen går veckorna utan att någon hör av sig. Första det man kan göra är att sluta säga sånt man inte tänker göra.

Det roliga i kråksången är att det är oftast folk som är väldigt upptagna som är bäst på att höra av sig och se till att händer något. Jag har en handfull såna personer och ibland går diskussionen. ”Tjena Andersson. Jag har 1 timme när kidsen är på träning och då kan vi väl ta en promenix. Jag tar med mig jycken”. ”Check. Bra”. Eller ”Styrelsemötet blev inställt så vad sägs om en sen lunch på spanska haket där uppe vid Mekka”. ”Du såg att du var hemma på Tisdag. Jag ska mega-handla på MAXI. Häng med så fixar vi det och sen måste jag dumpa en försändelse på Bussgods. Så hinner vi nog med ett par timmars tjat. Jag har sagt till frun att det tar fyra timmar men jag tror vi klarar det på två och då har vi ju två bonustimmar”. ”Andersson. Liverpool vs Chelsea om en timme på Olearys” ”Ja vi kör på det”.

Tror det här med vänner faller in under Pareto principen. 20 % av de bekanta ger dig 80 % av glädjen. Sen blir det ju lätt patetiskt om man hela tiden ska försöka jaga folk för att få träffa dem. Det kan man sluta med och i princip skala bort och strunta i de som inte ger någon form av energi tillbaka. Om personer i omgivningen borde skämmas för att de inte hör av sig. Ja faktiskt. Jag tycker nog det emellanåt.

Sen det här med tidsaspekten håller inte. Att man inte har tid. Enligt nya studier lägger vi 5.5 timmar per dag åt antingen Dator eller TV. En del av det kan vi väl umgås med fysiska vänner kan jag tycka.

Tidigare inlägg «

» Senare inlägg