↑ Åter till Personer

Pappa

Vissa saker gör ont. Att få tummen avsågad i en vedklyv gör ont. Eller den smärta som blir uppenbar då du slickar på en lyktstolpe i minusgrader.Sen finns det saker som gör ont på en annan dimension. Att begrava sin förälder. En märklig känsla. Som om din själ blivit överkörd av ett godståg. En fredag i april sa vi på återseende till pappa i Holmsunds kyrka. Ena dagen fullt frisk och nästa poff borta. Märkligt. Kyrkan var full av goda vänner från svunna tider och minnesstunden blev ljust och trevlig mitt i bedrövelsen. Jag kliar mig fortfarande i huvudet och funderar vad som har hänt.

Egentligen är det märkligt att vi förvånas över det mest självklara. Döden. Jag tror det var Sokrates sa en gång: Varför är du rädd för döden? Det kanske är det roligaste som har hänt dig. Jag hoppas det är så. En dag ska vi dö. Alla andra dagar ska vi leva.

Man kan fundera och undra vart minnen och tankar tar vägen. Jag tror vi människor är summan av de personer vi träffar och möter. Jag tror pappa gått före och visat vägen och är tämligen säker på att han glädjer sin omgivning med upptåg och nya idéer. Han hittar på hyss och reflekterar. Jag tror farsan fiskar öring och löser världsproblem någonstans. Jag hoppas det.

Men det är trist att han inte finns här och kan roa med historier och vardagsäventyr. Nu får vi andra plocka upp stafettpinnen. Och träffar jag på den som kallar sig Gud i busskön eller på hundpromenaden – då ska jag ta och ge han en riktig stor snyting.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pappa 19430918 – 20130306